• Mitt jobb

    Glädjerus, trötthet och återhämtning

    Vet inte om man kan se blandningen mellan trött och pepp i mitt ansikte? Sista rycket innan julledighet. Samtidig har jag precis fått reda på – att jag fick jobbet! Den där pitchen jag var så orolig för, som jag satt och tänkte och tänkte på. Där jag vaknade av att jag kom på nya saker jag måste lägga till, eller ta bort. Det är ETT OTROLIGT projekt som innebär att jag ska designa och projektleda två utställningar om ett nytt bostadsområde som byggs i Linköping. Det är en utställning om historian om den mattfabrik som legat där (fyllt av mönsterskatter från bland annat Marianne Richter som jobbade tillsammans med Märta måås fjätterström). Samt en utställning om alla framtidens innovationer som byggs in i husen, vilket innebär en utställning med fokus på innovation och teknik. Med tight deadline, och som kanske kommer bli något av de roligaste och största jag gjort. Det kommer innebära så sjukt mycket planering och kontroll från min sida. Men även produktion och att hålla i de designmässiga tyglarna från svepande drag, in i minsta detalj. Målning, tapeter, golv, ljud, ljus, byggnationer. Men någonstans tänker jag – hur svårt kan de vara? Bara man bryter ner stora projekt i små, små portioner, och fortsätter vid sidan om med att hålla sina rutiner av träning, bra mat och helger med 9 timmars sömn per natt (japp, min standard) – så fixar man även de största pucklarna. Är så pepp på att få visa hela projektet sen! Jag tror att det kommer bli helt magiskt!

  • En fundering,  Mitt jobb

    Adrenalin

    Vissa saker i mitt yrke kan kännas så konstiga, som en pitch? Ett möte som känns som en tenta. Samma handsvett, nervositet. Jag är först stressad i två veckor. Går igenom alla stadier av ångest. Tills kvällen innan bli helt cool lugn. Jag kan det. Det är så bra de kan bli. Stryker onödiga saker och renodlar. Samma dag, nervositet igen. Migränkänningar. Till att några timmar innan, bli så sömnig att jag bara vill sova. Men när jag kliver in i rummet – helskärpt. Skärpt. Lugn. Adrenalinet utsöndras precis lagom och jag är helt klartänkt.

    Ibland undrar jag om det är min kropp och system som är som byggt för det här, för prov och test. Eller om det är så att jag övat upp det. Berättade för min byråkompis Erica om gången jag var med i ett FN-rollspel när jag gick i 2an på gymnasiet. Om hur nervös jag var att jag i princip tappade orden, och hur jag inte ville känna så igen. Så jag har sen dess utsatt mig för situationer där jag får prata inför folk. Utmanat mig för att skapa en vana, där jag känner igen processen jag går igenom.

    Nu väntar ordentlig återhämtning och vila, som sig bör efter en sån här urladdning. Håller tummarna för att projektet går igenom. Det vore helt magiskt att få göra ut det som jag skapat i mitt huvud.

    Nu vin och taccos! Puss.