En summering, Mina vänner, Mitt jobb

Januari

30 december, 2014

IMG_8184

Nu kanske folk undrar, men varför i allsindar börjarhon sitt 2014 med att lägga upp en bild på en massa hallongrottor!? Jomen det var faktiskt så att någonstans där i dimman i december fick jag och Johanna för oss att vi ville bjuda på småkakor på Formexmässan som vi skulle permiärstå på i januari. Brilliant idé! Otroligt uppskattad, men det slutade också med att vi stod hela början av januari och bakade en sisodär 700 småkakor. Jag kan säga att det var fasligt gott, och jag tror nog alla som besökte vår monter uppskattade de där hembakta kakorna något enormt. Jag hoppas också det någonstans visar hur mycket kärlek vi la ner i att få mässan bra.

 

IMG_8253

I början av januari ville vi också få till en fotografering med våra nya produkter. TACK ELEONOR! Du är för fin som hjälpte till och stylea och tänka och lånade ut din fantastiska lägenhet. Jag menar kolla, kuddar, tänka sig! Det var en galen dröm som gick i upplevelse, stå på formex, ställa ut alla våra produkter? Sjukaste kicken ever!

 

IMG_8260 IMG_8402

Men i mitten av januari när vi kom tillbaka till kontoret, helgen innan vi skulle fara på formex är det boom, krash, bang. När jag tittar tillbaka nu så skrattar jag nästan. Så jäkla dråpligt, kvällen innan firar vi med champange för vi är så jäkla glada, på natten krossar någon 5 rutor på kontorshotellet. Men alltså, ni som hört oss prata om det tidigare, vi säger bara det. Vad man lär sig! Man blir starkare, man fokuserar på det som är viktigt, och sen samlar man ny kraft i det man tycker är kul. Därför fick Astrid Lindgrens-citatet hänga med på ett hörn också. För vet ni? Det där var ingen stor händelse. Den var rätt liten, men det vi gjorde två dagar efter. Det var stort.

 

IMG_8488

Tada! Den färdiga formex-montern! Jag får liksom lite gåshud när jag ser det här. Skapade vi det? Fick allt verkligen plats? Fick vi på riktigt en så bra monteryta? Hur många bloggar var vi med i, hur många inlägg på instagram? Hela formex va lite som en lyckobubbla. Jag är fortfarande så extremt stolt över mig och Johanna som fick ihop det till slut, och att se allt vi suttit och pillat med sen sommaren innan som en liten ”kul grej” realiseras framför oss. Så himla roligt bara. Jag säger då det.

Jag skulle också med den här bilden, på den färdiga montern, bara hylla Johanna lite. I snöstorm (ja på riktigt, vi stod precis vid en stor dörr där truckar körde in och ut och det blåste hela tiden) stod hon och satte upp det helt sjukt fina kollaget på väggen. Försök själva tejpa papperslappar när stormen viner…Själv? Jag fick hjälp av grymma Helene att köra in bilen till sthlm. Vilket också var helt sanslöst snällt, så jag bjöd henne på middag.
Så ja, jag åt mat, Johanna jobbade i snöstorm. Har jag fått äta upp det? Kanske inte tillräckligt…

 

IMG_8699IMG_8544

Och ni fina vänner. Jag vill säga igen, fast ni nog vet det hoppas jag, hur otroligt glada jag och Joey blev för att ni kom till formex. Om inte annat vill jag skriva det här så jag inte glömmer bort det. Tack för ni från start stöttat och peppat. Jag menar, hur fint är det inte att ha vänner som kommer till hotellrummet med subwaymackor och kakor när man har fötter som värker så illa att man överväger att ”göra en pippi” och sova med fötterna på huvudkudden? Och ja, även om det är underförstått och kommer återupprepas i denna årsresumé, tack för att ni alltid stöttar och peppar. Ni är fan bäst.

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply